Mitt barndomshus står vid en landsväg som går från kusten in mot norra norrlands inland. Det var mitt hem tills jag som tioåring flyttade med min mor till den närbelägna staden. Det blev en ganska svår tid för mig då jag hela tiden längtade tillbaka till den trygghet jag hade haft i huset på landet.
Efter några år på folkhögskola flyttade jag till Stockholm där jag blev kvar i elva år innan jag återvände till Norrbotten.
Min bortavaro från det norrländska landskapet hade gjort att jag återupptäckte husen i min barndomsby, de flesta var byggda under 1900-hundratalets första hälft och några andra ännu tidigare. Hembygdens gårdar tycktes kunna berätta en historia om mitt ursprung och mina släktled. Kanske förklarar det varför jag i mitt konstnärskap mestadels har målat och tecknat gamla hus från Norrbotten.
När jag för något år sedan skulle delta i en teckningsutställning så ville jag förnya mitt sätt att teckna. Jag kom då att tänka på pyrografi, en dekorationsteknik som var vanlig i Sverige under sextio och sjuttiotalet, nämligen att bränna på trä med en brännmärkningspenna för att pryda köksföremål, hyllor, små skyltar och dylikt.
Tekniken verkade intressant och när jag hittade några plywoodbitar i mitt garage så tecknade jag två husmotiv på dessa med en glödpenna. Dom två pyrografierna blev antagna till Liljevalchs Vårsalong år 2020. Det var en teknik som passade mig och mitt sätt att uttrycka mig på. Upptäckte också att jag kunde använda träets ådringar som en komponent i mitt bildbyggande. Jag har nu varit antagen till Liljevalchs Vårsalong fyra år i rad.
Huset är för mig en form i vilken jag kan jobba med färg och ljus för att frammana en känsla eller en stämning i mitt verk. Mina målningar med de människor som har byggt och bebott de gårdar som jag brukar avbilda har utmynnat i ”Husens folk” bilder av dåtida personer i deras vardagliga miljöer.
Min teknik har tidigare ofta varit oljemåleriet. Nu återkommer jag allt mer till teckning och akvarellmåleri. Skogen, havet, kulturlandskapet och dom små vattendragen ger mig en ständig inspiration till nya naturgestaltningar.
Efter att jag flyttat tillbaka till Norrbotten har jag arbetat som konstlärare i tjugofem år på Konstskolan Sunderby folkhögskola. Idag är jag bosatt i det hus där jag levde min tid som barn, det ligger utanför Råneå i Norrbotten och där finns också mitt ateljéhus.